Hej!
Snart är oktober till ända.
Jag saknar de fina höstdagarna med sol, blå himmel och krispigt kall hög luft.
Jag är lite trött på molnig himmel och regn.
Jag är ledig idag och hade tänkt ta mig ut i skogen för att lägga ett spår till Selma och träna några sök med Mia och Sierra. Men vädret ser inte alls trevligt ut. Det regnar inte just nu men ser ut att kunna börja när som.
Vi får helt enkelt hålla oss i stan och träna lite lydnad/rallylydnad i Raoul Wallenberg-parken.
Fortsatte med traditionen att köpa Allers Julmagasin i år igen
Kan inte direkt påstå att jag blev så värst imponerad av årets julmagasin. Visst innehåller tidningen mycket fina juliga bilder men det är i princip allt. Av alla pysselbeskrivningar var det möjligen bara två som jag ev skulle kunna tänka mig att göra... om än göra om det lite.
Kanske skulle ta och gå igenom gamla inredningstidningar för att få pysselinspiration inför julen. Får jag några stora id´eer så måste de börjas på ganska snart :)
Ta hand om er!
Kram
Jenny
30 oktober 2013
23 oktober 2013
Anmälan om garnlöshet
Hej!
För några veckor sedan fick jag för mig att påbörja ett nytt projekt.
Det verkade då som att jag med råge skulle hinna klart med projektet till den första november.
Men så kom andra saker mellan och projektet fick finna sig i att stå tillbaka.
Igår tog jag emellertid tag i det igen bara för att inse att det fattas garn. Mängder av garn fattas det. Samt att jag inte alls gkort ens hälften av alla rutor som behövs. (Antar att det blir så när arbetet ändras under tiden gång och nya idéer tillkommer)
Glad i hågen knatade jag iväg till "min" garnaffär bara för att mötas av ett snorkigt svar om att just det garnet tänker de inte beställa. Suck!!!!
Hem, inte alls glad, och satte mig framför datorn och började leta efter garnaffärer online.
Har inte hittat någon bra "affär" än och tänker vänta med det. Planen är att jag sätter igång och virkar med det garn jag har hemma för att sedan kunna lägga en stooooor beställning på det garn som fattas. Känner inte alls för att gynna "min" garnaffär för resten av året. Snorkiga expediter är inte alls roligt!!
Fortfarande euforisk efter helgens tävling i rallylydnad har jag slagit till med en tävlingsanmälan igen. Eller två blev det faktiskt :)
Jag anmälde alla tre hundarna och hoppas på att alla kommer med och att vi hoppar över löpning och antibiotika den här gången.
Ta hand om er!
Kram
Jenny
 |
| En hel hög av dessa, ihop sydda till armstöden i soffan :) |
För några veckor sedan fick jag för mig att påbörja ett nytt projekt.
Det verkade då som att jag med råge skulle hinna klart med projektet till den första november.
Men så kom andra saker mellan och projektet fick finna sig i att stå tillbaka.
Igår tog jag emellertid tag i det igen bara för att inse att det fattas garn. Mängder av garn fattas det. Samt att jag inte alls gkort ens hälften av alla rutor som behövs. (Antar att det blir så när arbetet ändras under tiden gång och nya idéer tillkommer)
Glad i hågen knatade jag iväg till "min" garnaffär bara för att mötas av ett snorkigt svar om att just det garnet tänker de inte beställa. Suck!!!!
Hem, inte alls glad, och satte mig framför datorn och började leta efter garnaffärer online.
Har inte hittat någon bra "affär" än och tänker vänta med det. Planen är att jag sätter igång och virkar med det garn jag har hemma för att sedan kunna lägga en stooooor beställning på det garn som fattas. Känner inte alls för att gynna "min" garnaffär för resten av året. Snorkiga expediter är inte alls roligt!!
Fortfarande euforisk efter helgens tävling i rallylydnad har jag slagit till med en tävlingsanmälan igen. Eller två blev det faktiskt :)
Jag anmälde alla tre hundarna och hoppas på att alla kommer med och att vi hoppar över löpning och antibiotika den här gången.
Ta hand om er!
Kram
Jenny
21 oktober 2013
Tävlingsdebuten
Hej!
Det första som slog mig när jag vaknade kl 06,00 i söndags morse var att jag inte var det minsta nervös. Allt flöt på lugnt och stilla, vi var ute i god tid och var bland de första som registrerade oss på plats.
Tid till eftertanke och rastning av Mia som dagen till ära var lugn och närmast ointresserad av omgivningen.
Eftersom vi hade startnummer 17 så fanns gott om tid att titta på de andra tävlanden och på så sätt hinna memorera tävlingsbanan redan innan jag själv fick göra banvandringen.
Skylten "sitt-ligg-gå-runt" var första skylten och jag passade på att fråga domaren hur jag skulle bete mig om Mia fick kopplet under magen när hon la sig ner. Eftersom jag ej får släppa kopplet eller röra hunden under tävlingen så skulle jag låta det vara och köra på. Litet orosmoln dök upp på min himmel med tanke på att Mia alltid lyckas trassla in sig i kopplet.
Min och Mias akilleshäl... konerna var med vid två "stationer" i form av "vänster spiral" och "enkel slalom". Nybörjare som vi är blev tanken att ta ut svängarna så mycket som jag kan för att undvika att Mia i sin iver skulle springa ner varje kon. För min inre syn såg jag hur de där konerna flög som bowlingkäglor runt Mia :)
Hunden innan oss började närma sig målet och jag och Mia gick fram till banområdet. Jag gjorde några små övningar med Mia och hon kändes lugn och fokuserad.
"Jenny, välkommen in på banan" säger domaren och då.... precis just då inser mina nerver var vi är och vad vi ska göra. Toknervös står jag där och stirrar på startskylten. Kommer plötsligt inte ihåg om hunden skulle sätta sig vid skylten eller inte. Blir osäker på om jag kommer ihåg banan.
In på banan går vi sida vid sida....kontakt, följsamhet...jag och min älskade clown som brukar spela mig ett spratt när det gäller.
Mer hinner jag inte tänka förrän allt upphör. Jag vet att jag går in på banan och Mia är med mig och så slutar jag tänka. Det är jag och Mia där...bara. Skylt efter skylt gör vi utan att fundera, konerna står kvar på sina platser efter vi rundat dem... vi gör som vi gjort hemma.
Jag märker att jag strular med kopplet och att jag trampar på Mias tass vid ett moment men det flyter på. Så passerar vi plötsligt mål-skylten och vi är klara.
Då börjar jag tänka igen! Har vi verkligen gått hela banan...gjorde vi alla 14 moment...???!!Det gick så fort och flöt på så fint... vi kanske missade hälften av skyltarna??
Så började den långa väntan på resultats redovisningen. Jag var fortfarande inte säker på att jag och Mia hade gått en korrekt bana och gjort alla moment.
Vid prisutdelningen började de räkna upp de som fått lägst poäng. Många namn lästes upp och poängen blev bara högre och högre. Mitt namn ropades inte upp och när de började ropa upp namnen på de som fått över 80 p blev jag övertygad om att de tappat bort mitt resultat papper. Eller om det möjligen var så att de inte ropade upp de som blivit diskvalificerad?
90 poäng till Jenny med Mia!!!!
Går på darriga ben fram till domaren och tar emot mitt resultatpapper och ett tuggben till Mia.
Tackar så mycket och går tillbaka. Tittar på papperet och ser först ingenting....inga 1-poängsavdrag, inga 3 poängsavdrag, inga 5 poängsavdrag. Men där en 10 poängsavdrag på första skylten! Ett fullständigt klumpigt avdrag helt och hållet orsakat av mig på första skylten. Jag hade glömt att gå runt Mia när hon låg ner!!!
Underbara älskade Mia som skötte sig så fint då har hon en matte som inte kan läsa innantill.
Jaja... det är sånt som händer :)
90 poäng på första tävlingen är enligt mig ett superfint resultat!!!
Vi slutade på en tredelad sjunde plats med våra 90 poäng.
De mål som jag satte upp innan tävlingen klarade vi galant vilket jag är mest stolt över!
Det var jag och Mia i vår lilla bubbla! Ingen prestationsångest, bara en lycklig känsla och en iver att få komma ut på banan.Mia var lugn och lyssnade på mig och inte alls tramsig och flamsig som hon brukar bli.
Att vi sedan fick en imponerade poäng är faktiskt bara i det stora hela en bonus!! :)
Tack älskade Mia för den fina tävlingsdebuten!!!!
Ta hand om er!
Kram
Jenny
P.S Mia har fått ett nytt smeknamn...rally-Mia! D.S
Det första som slog mig när jag vaknade kl 06,00 i söndags morse var att jag inte var det minsta nervös. Allt flöt på lugnt och stilla, vi var ute i god tid och var bland de första som registrerade oss på plats.
Tid till eftertanke och rastning av Mia som dagen till ära var lugn och närmast ointresserad av omgivningen.
Eftersom vi hade startnummer 17 så fanns gott om tid att titta på de andra tävlanden och på så sätt hinna memorera tävlingsbanan redan innan jag själv fick göra banvandringen.
Skylten "sitt-ligg-gå-runt" var första skylten och jag passade på att fråga domaren hur jag skulle bete mig om Mia fick kopplet under magen när hon la sig ner. Eftersom jag ej får släppa kopplet eller röra hunden under tävlingen så skulle jag låta det vara och köra på. Litet orosmoln dök upp på min himmel med tanke på att Mia alltid lyckas trassla in sig i kopplet.
Min och Mias akilleshäl... konerna var med vid två "stationer" i form av "vänster spiral" och "enkel slalom". Nybörjare som vi är blev tanken att ta ut svängarna så mycket som jag kan för att undvika att Mia i sin iver skulle springa ner varje kon. För min inre syn såg jag hur de där konerna flög som bowlingkäglor runt Mia :)
Hunden innan oss började närma sig målet och jag och Mia gick fram till banområdet. Jag gjorde några små övningar med Mia och hon kändes lugn och fokuserad.
"Jenny, välkommen in på banan" säger domaren och då.... precis just då inser mina nerver var vi är och vad vi ska göra. Toknervös står jag där och stirrar på startskylten. Kommer plötsligt inte ihåg om hunden skulle sätta sig vid skylten eller inte. Blir osäker på om jag kommer ihåg banan.
In på banan går vi sida vid sida....kontakt, följsamhet...jag och min älskade clown som brukar spela mig ett spratt när det gäller.
Mer hinner jag inte tänka förrän allt upphör. Jag vet att jag går in på banan och Mia är med mig och så slutar jag tänka. Det är jag och Mia där...bara. Skylt efter skylt gör vi utan att fundera, konerna står kvar på sina platser efter vi rundat dem... vi gör som vi gjort hemma.
Jag märker att jag strular med kopplet och att jag trampar på Mias tass vid ett moment men det flyter på. Så passerar vi plötsligt mål-skylten och vi är klara.
Då börjar jag tänka igen! Har vi verkligen gått hela banan...gjorde vi alla 14 moment...???!!Det gick så fort och flöt på så fint... vi kanske missade hälften av skyltarna??
Så började den långa väntan på resultats redovisningen. Jag var fortfarande inte säker på att jag och Mia hade gått en korrekt bana och gjort alla moment.
Vid prisutdelningen började de räkna upp de som fått lägst poäng. Många namn lästes upp och poängen blev bara högre och högre. Mitt namn ropades inte upp och när de började ropa upp namnen på de som fått över 80 p blev jag övertygad om att de tappat bort mitt resultat papper. Eller om det möjligen var så att de inte ropade upp de som blivit diskvalificerad?
90 poäng till Jenny med Mia!!!!
Går på darriga ben fram till domaren och tar emot mitt resultatpapper och ett tuggben till Mia.
Tackar så mycket och går tillbaka. Tittar på papperet och ser först ingenting....inga 1-poängsavdrag, inga 3 poängsavdrag, inga 5 poängsavdrag. Men där en 10 poängsavdrag på första skylten! Ett fullständigt klumpigt avdrag helt och hållet orsakat av mig på första skylten. Jag hade glömt att gå runt Mia när hon låg ner!!!
Underbara älskade Mia som skötte sig så fint då har hon en matte som inte kan läsa innantill.
Jaja... det är sånt som händer :)
90 poäng på första tävlingen är enligt mig ett superfint resultat!!!
Vi slutade på en tredelad sjunde plats med våra 90 poäng.
De mål som jag satte upp innan tävlingen klarade vi galant vilket jag är mest stolt över!
Det var jag och Mia i vår lilla bubbla! Ingen prestationsångest, bara en lycklig känsla och en iver att få komma ut på banan.Mia var lugn och lyssnade på mig och inte alls tramsig och flamsig som hon brukar bli.
Att vi sedan fick en imponerade poäng är faktiskt bara i det stora hela en bonus!! :)
Tack älskade Mia för den fina tävlingsdebuten!!!!
Ta hand om er!
Kram
Jenny
P.S Mia har fått ett nytt smeknamn...rally-Mia! D.S
08 oktober 2013
Fönstershopping
Hej!
Lite fönstershopping under kvällspromenaden med hundarna.
Några av sakerna skulle jag vilja ha andra är fina att se på men inte vilja ha.
Ta hand om er!
Kram
Jenny
Lite fönstershopping under kvällspromenaden med hundarna.
Några av sakerna skulle jag vilja ha andra är fina att se på men inte vilja ha.
 |
| Bronsfärgade stora glasflaskor. Så vackra där de står men inget som passar här hemma. |
 |
| Gröna saker brukar jag dras till på sommaren men dessa saker får mer än gärna flytta in redan nu. |
 |
| En mycker vacker kudde som skulle passa i vår vita soffa. |
 |
| Den där byrån ger mig ha begär fast ändå inte. |
 |
| Åter en vacker sak att beundra på avstånd. |
Ta hand om er!
Kram
Jenny
07 oktober 2013
Karens och tävling
Hej!
Nybörjare som jag är så trodde jag att i och med att jag anmält mig till en tävling var "berättigad" till en plats. Men i fredags kom ett mail där arrangören berättade att de fått in väldigt många anmälningar och skulle behöva arrangera om lite samt tillämpa lottning på vilka som skulle få vara med och vilka som skulle vara reserver.
Det blev många och långa timmars väntan. Jag som sett fram mot detta så länge och var så taggad... tänk om vi inte skulle komma med!
Glädje var stor när jag går in på sbk tävlings´s sida och ser både mitt och sambons namn som ordinarie tävlanden :)
Tjohoo... det blir av!!!!
Tyvärr så blir det inte tävling för alla tre hundarna. Selma har fått en hudinfektion och äter antibiotika sedan några dagar tillbaks. Även om hon med råge hinner äta klart kuren så medför det en tävlingskarens.:( Men det kommer fler tävlingar:)
Jag måste erkänna att jag redan nu måste öva på att komma ihåg att andas. Bara jag tänker på tävlingen så håller jag andan av nervositet och förväntan!
Andas är viktigt, glöm inte det Jenny, att andas är faktiskt livsviktigt!
Ta hand om er!
Kram
Jenny
Nybörjare som jag är så trodde jag att i och med att jag anmält mig till en tävling var "berättigad" till en plats. Men i fredags kom ett mail där arrangören berättade att de fått in väldigt många anmälningar och skulle behöva arrangera om lite samt tillämpa lottning på vilka som skulle få vara med och vilka som skulle vara reserver.
Det blev många och långa timmars väntan. Jag som sett fram mot detta så länge och var så taggad... tänk om vi inte skulle komma med!
Glädje var stor när jag går in på sbk tävlings´s sida och ser både mitt och sambons namn som ordinarie tävlanden :)
Tjohoo... det blir av!!!!
Tyvärr så blir det inte tävling för alla tre hundarna. Selma har fått en hudinfektion och äter antibiotika sedan några dagar tillbaks. Även om hon med råge hinner äta klart kuren så medför det en tävlingskarens.:( Men det kommer fler tävlingar:)
Jag måste erkänna att jag redan nu måste öva på att komma ihåg att andas. Bara jag tänker på tävlingen så håller jag andan av nervositet och förväntan!
Andas är viktigt, glöm inte det Jenny, att andas är faktiskt livsviktigt!
Ta hand om er!
Kram
Jenny
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)