15 mars 2014

Enligt planen

Hej!

Jag vaknade i natt av att regnet vräkte ner och dropparna som slog mot fönstret dånade.
Besviket konstaterade jag då att det inte alls skulle gå enligt planen om uteliv hela dagen.

När jag vaknade några timmar senare kunde jag glatt överraskad konstatera att solen sken in genom rullgardinsglipan. Ryggsäcken packades med kaffetermos, smörgåsar, kakor, blod, och tre stycken rådjursklövar innan vi begav oss ut i skogen.

Tre stycken spår la jag i varierad längd och svårighetsgrad. Selma och Sierra fick ett varsitt lättare spår med två stycken "banansvängar" i snäll terräng. Även om det var längesedan Mia gick ett blodspår så gjorde jag hennes längre med ett litet bloduppehåll, över stock och sten, vinklar och över ett dike..

Medan spåren "låg till sig" fikade jag och Micke och hundarna satt i bilen. Mia protesterade demonstrativt genom att på något sätt ta sig från skuffen fram till förarstolen där hon satt och stirrade på oss.

Selma fick gå sitt spår först. Hon blev lite dämpad när hon fick på sig selen men när vi började gå mot spårets början så gick hon med spänstiga steg. Jag lät henne själv leta reda på nedslagsplatsen. Hon hittade platsen direkt, drog in doften i näsan några sekunder för att sedan (precis i spårets kärna) målmedvetet och självsäkert småjogga framåt med näsan i backen. Svansen gick som en propeller när hon kom fram till klöven. Plockade upp den och såg så mallig ut!
Inte lätt att få av selen när man har för stora vantar

Sierra gick sedan sitt. Hittade nedslagsplatsen och började spåra med gott mod. Blåste tog i hårdare och hon kom lite snett från spåret men hon tappade det aldrig. Stannade vid klöven och tittade på oss. Sist vi tränade för över ett år sedan vågade hon inte nosa på klöven. Den här gången plockade hon upp den och bar den hela vägen tillbaka till bilen. Stoltheten och självförtroendet lyste om henne.
Stoltast av dem alla

Mia blev sist ut. Mia kan sina saker så det var bara att följa med. Spårade något fort men utöver det gick det som på räls.

När spåren var "gångna" fick hundarna springa lösa medan jag och Micke fikade en stund. Molnen började hopa sig och några regnstänk föll så vi åkte hem igen. Varför har jag glömt bort hur roligt det är med viltspår? Varför traggla med en hund som inte uppskattar bruksspår med sina träapporter när hon älskar att spåra. Nej, mer viltspår ska det bli!!

Vad jag älskar sådana här dagar! Så otroligt sköna och behövliga. Känner mig full av energi och lycka som håller i sig i flera dagar efteråt.
Balsam för själen.

Kram
/J.


14 mars 2014

Önskan

Hej!

Så vackra soliga dagar hela veckan.
Planer gjordes om heldag ute i skogen i morgon med hundträning, viltspårande, smutta på termoskaffe och njuta av solen.
En snabb till på vädret för helgen och det ser ut som om planerna kommer att snöa/regna inne.
Hoppet är dock det sista som överger.
Hoppas, hoppas...





Kram
/J.

10 mars 2014

Droppar

Hej!

Utsikten just nu





Kram
/J.

09 mars 2014

Härliga soliga dag

Hej!

Bilden från ett underbart soligt Tinnerö.

En otäck fästing kröp på Sierras nacke

Selma letar efter någonting

Sierra håller koll

Sierra flyger fram med fladdrande öron

Filosofen Sierra

Sierra tuggar på pinne

Selma kamuflerar sig i gräset

Selma visar den osminkade sanning om golden retriever

Selma

Mia gräver en grop

Mia tyckte att denna var i vägen så hon tog sig an avverknings arbetet

Mia

Kram
/J.

08 mars 2014

Den enkla skönheten

Hej!

Det här har gjort mig själaglad idag...


... myst tätt intill hundarna och hållit tass i hand...


... ett lyckligt leende varje gång jag gått in i köket och sett tulpanerna stå på köksbordet.

Det behövs inte mycket eller komplicerade saker för att fylla ett hjärta med glädje.

Kram
/J.

07 mars 2014

Min rallyclown gjorde det!

Hej på er!

Då var det äntligen fredag igen!
Lägenheten doftar gott och rent av linoljesåpa, Micke ska köpa tulpaner på vägen hem från jobbet och en äppelkaka står i ugnen för gräddning. Låt helgmyset börja! :)

Förra helgen var vi iväg till Åtvidaberg för att tävla i rallylydnad.
Då det var flera veckor sedan vi tävlade sist samt att jag väldigt gärna ville att Mia skulle klara det sista kvalificerade resultatet låg nervositeten på lur under huden. Den kluriga banan, där jag flera gånger nästan gick vilse under banvandringen, gjorde inte min nervositet mindre. Att sedan Mia upptäckte att det där med hästbajs i ett ridhus smakar riktigt mumma... ja, jag var nervös.

Vid prisutdelningen började domaren med att säga att det inte var ett enda ekipage som fått över 90 poäng samt att väldigt många fått avdrag för dubbelsteg. Mitt hopp sjönk drastiskt då jag visste att jag hade gjort en del missar samt inte varit riktigt tydlig mot Mia.

Men trots lite missar så räckte poängen till ett kvalificerat resultat! De tre kvalificerade resultaten som behövs för att ansöka om diplom och en uppflyttning till rallylydnad Fortsättning hade Mia fixat. Så glad och stolt över denna hund som verkligen har vuxit och samspelet mellan oss blivit så mycket bättre genom denna underbara sport.

Även Sierra och Micke gjorde superbra ifrån sig även då det inte räckte till ett kvalificerat resultat. Men de som var gladast och stoltast när vi åkte hem var dom! Sådan otrolig skillnad mot sist... glädjen, attityden, samspelet...allt var så mycket bättre mot sist. Poängen denna gång var faktiskt 100% bättre mot sist! :)

Trötta och nöjda var vi när vi svängde in på Max för att köpa hamburgare för att fira. Naturligtvis fick även hundarna en varsin hamburgare utan lök.

Idag skickade jag in papperet "Ansökan om diplom" till SKK och i morgon påbörjas träningen inför fortsättningsklassen.


Väntar på sin tur

Sierra lyssnar på husses instruktioner

Jag och Mia på tävlingsbanan


10 minuter efter vi klev in i lägenheten såg det ut såhär i sängen

Trevlig helg!!

/Jenny