Hej på Er!
Idag är det ingen vanlig dag för det är Almas födelsedag!!! :)
Hela fyra år blir den lilla skorpan.
Jisses... det känns som om det var förra veckan vi hämtade hem det lilla svarta knyttet med de otroligt pigga ögonen, stora öronen och långa svansen. :)
Livet med Alma har långt ifrån varit lätt. Trots år av hunderfarenhet har jag stundtals stått med en klump i halsen av förtvivlan inför Almas enorma energi och livsglädje.
Åtskilliga gånger har vi varit beredda på att ge upp.
Alma var hopplös när hon var liten! Jag har aldrig varit med om en hund med sådan energi, som bitit sönder så otroligt mycket. Mobiltelefoner, stolsben, täcken, kuddar, skor, sängkläder, dammsugare, pilatesbollar ... listan kan göras hur lång som helst.
En tillsägelse slutade som oftast i att hon satt på golvet och utmanade oss.
I de absolut mörkaste stunder tog fram kortet på henne på datorn, de kort på hennes som jag gjorde att jag föll handlöst för henne, för att påminna mig om lyckokänslan jag fick då jag såg henne första gången. Så bet vi ihop och fortsatte envist uppfostringskampen.
Det var verkligen inte planerat att Alma skulle komma in i våra liv.
Efter det att vi tog avsked av våra första hundar Asta och Mikko, planerade vi att vara hundlösa under vintern. Micke hade pratat med Asta´s uppfödare och hintat om att vi var intresserad av en schäfervalp till våren.
Men så en kväll surfade jag in på Blockets hundavdelning (en sida som jag aldrig brukar besöka i vanliga fall).
Och där fanns hon och jag föll handlöst!
Blandrastik (schäfer, laika och border collie) på 14 veckor säljes på grund av allergi.
Redan där... när jag läste vilken blandning hon var borde jag ha dragit öronen åt mig. Men nej... hon skulle bli våran!! Kosta vad det kosta ville!!!
Micke var tveksam, väldigt tveksam men jag tjatade, hotade, bönade och till och med pressade fram några tårar för att få min vilja igenom.
Så... ett dygn senare hade den lilla valpen tuggad i sig mina nya Reebook- skor. :)
 |
| Blocketbilden på Alma |
Hon är understimulerad!! Du måste aktivera henne mer!!
Och jag aktiverade hunden... resultat blev sju gånger värre. Hon for som en torped mellan väggarna. Bet och slet i allt! Otroligt självständig och envis. Utmanade varenda tillsägelse hon fick.
Tillslut så insåg jag att det gick inte med vanliga uppfostringsmetoder.
Gosig var hon trots allt. Väldigt tillgiven när hon
själv ville.
Det tog vi fasta på. Nästan det hela första året, bortsett från en valpkurs, tränade vi gos och ordet Nej.
Långsamt, långsamt växte den lilla krabaten mentalt och landade mer och mer i sig själv :)
Idag vid fyra års ålder är hon fortfarande ganska så självständig. Men ändå väldigt tillgiven!
Hon är rolig och väldigt intelligent. Att träna med Alma kräver att man alltid ger henne nya utmaningar annars tröttnar hon och tycker att det är tråkigt.
Problem har vi fortfarande spec vid vissa hundmöten. Alma utmanar inte men är snabb att svara upp om hon blir utmanad.
Men... när dagen är slut och hon kryper upp i sängen och lägger sin tass i min hand... det är kärlek :)
Ta hand om Er!
Kram
Jenny
