08 juli 2011

Almas historia

Hej på Er!

Idag är det ingen vanlig dag för det är Almas födelsedag!!! :)

Hela fyra år blir den lilla skorpan.
Jisses... det känns som om det var förra veckan vi hämtade hem det lilla svarta knyttet med de otroligt pigga ögonen, stora öronen och långa svansen. :)

Livet med Alma har långt ifrån varit lätt. Trots år av hunderfarenhet har jag stundtals stått med en klump i halsen av förtvivlan inför Almas enorma energi och livsglädje.
Åtskilliga gånger har vi varit beredda på att ge upp.
Alma var hopplös när hon var liten! Jag har aldrig varit med om en hund med sådan energi, som bitit sönder så otroligt mycket. Mobiltelefoner, stolsben, täcken, kuddar, skor, sängkläder, dammsugare, pilatesbollar ... listan kan göras hur lång som helst.
En tillsägelse slutade som oftast i att hon satt på golvet och utmanade oss.
I de absolut mörkaste stunder tog fram kortet på henne på datorn, de kort på hennes som jag gjorde att jag föll handlöst för henne, för att påminna mig om lyckokänslan jag fick då jag såg henne första gången. Så bet vi ihop och fortsatte envist uppfostringskampen.

Det var verkligen inte planerat att Alma skulle komma in i våra liv.
Efter det att vi tog avsked av våra första hundar Asta och Mikko, planerade vi att vara hundlösa under vintern. Micke hade pratat med Asta´s uppfödare och hintat om att vi var intresserad av en schäfervalp till våren.
Men så en kväll surfade jag in på Blockets hundavdelning (en sida som jag aldrig brukar besöka i vanliga fall).
Och där fanns hon och jag föll handlöst!
Blandrastik (schäfer, laika och border collie) på 14 veckor säljes på grund av allergi.
Redan där... när jag läste vilken blandning hon var borde jag ha dragit öronen åt mig. Men nej... hon skulle bli våran!! Kosta vad det kosta ville!!!
 Micke var tveksam, väldigt tveksam men jag tjatade, hotade, bönade och till och med pressade fram några tårar för att få min vilja igenom.
Så... ett dygn senare hade den lilla valpen tuggad i sig mina nya Reebook- skor. :)

Blocketbilden på Alma

Hon är understimulerad!! Du måste aktivera henne mer!!
Och jag aktiverade hunden... resultat blev sju gånger värre. Hon for som en torped mellan väggarna. Bet och slet i allt! Otroligt självständig och envis. Utmanade varenda tillsägelse hon fick.
Tillslut så insåg jag att det gick inte med vanliga uppfostringsmetoder.
Gosig var hon trots allt. Väldigt tillgiven när hon själv ville.
Det tog vi fasta på. Nästan det hela första året, bortsett från en valpkurs, tränade vi gos och ordet Nej.
Långsamt, långsamt växte den lilla krabaten mentalt och landade mer och mer i sig själv :)





Idag vid fyra års ålder är hon fortfarande ganska så självständig. Men ändå väldigt tillgiven!
Hon är rolig och väldigt intelligent. Att träna med Alma kräver att man alltid ger henne nya utmaningar annars tröttnar hon och tycker att det är tråkigt.
Problem har vi fortfarande spec vid vissa hundmöten. Alma utmanar inte men är snabb att svara upp om hon blir utmanad.
Men... när dagen är slut och hon kryper upp i sängen och lägger sin tass i min hand... det är kärlek :)


Ta hand om Er!

Kram
Jenny

5 kommentarer:

  1. Vilken underbar historia. Grattis till Alma.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Du beskriver det så bra! En av mina hundar gör mig mer eller mindre tokig varje dag. Han stressar oss och sig själv ännu mer. Jag måste tala om för honom att nu ska du stanna här, sitta här, sluta springa, komma hit och mycket annat. Han måste tydligt få veta vad han ska göra och inte. Han är riktigt jobbig. Men så är han ju världens underbaraste! Han är klok, ödmjuk, lydig, busig och så mjuk. Mjuk i själ och hjärta och måste hanteras varsamt :) Vill inte att han ska vara på något annat vis heller.. Fast jag visste ju egentligen hur det skulle bli. Var ju helt uppenbart när jag såg honom första gången vid 6 veckors ålder :))

    SvaraRadera
  3. Ja vilken historia ;) Min kollega lever med precis samma "problem" med sin labbe. Han är världens lyckligaste hund men matte och husse tar han snart dö på, hihi. Gladare hund får man leta efter...men de har god erfarenhet så det ska nog sluta lika bra som för er<3
    Lyckliga är djur i hemmet;)
    Kramkram / Nettan

    SvaraRadera
  4. Grattis till Alma och till er som kommit på hur ni ska kunna uppfostra Alma! Detta får det ju att låta som en riktig semester att uppfostra pappas hund... det var en hund som gillade att gnaga på möbler! Men det gick över plötsligt. Och den har alltid varit väldigt gossugen och vill alltid vara med!

    SvaraRadera
  5. Så underbart med dessa historier.
    Ja, ingen hund är den andra lik. Vi tänker ibland att vi ska lära oss av våra "misstag" med Dix. Men vem säger att den framtida hunden kan läras med samma metod, var och en är olika individer och det finns lika många sätt att träna.
    Men det är väl det som är charmen med ;)
    Det blir aldrig tråkigt på så vis att träna med djur.
    Men kärleken är enorm för dessa ljuvliga fyrbenta.

    SvaraRadera

Hej!
Jag skulle bli så glad om du har lust att lämna ett litet avtryck innan du går.
Kram
Jenny