21 oktober 2013

Tävlingsdebuten

Hej!

Det första som slog mig när jag vaknade kl 06,00 i söndags morse  var att jag inte var det minsta nervös. Allt flöt på lugnt och stilla, vi var ute i god tid och var bland de första som registrerade oss på plats.
Tid till eftertanke och rastning av Mia som dagen till ära var lugn och närmast ointresserad av omgivningen.

Eftersom vi hade startnummer 17 så fanns gott om tid att titta på de andra tävlanden och på så sätt hinna memorera tävlingsbanan redan innan jag själv fick göra banvandringen.
Skylten "sitt-ligg-gå-runt" var första skylten och jag passade på att fråga domaren hur jag skulle bete mig om Mia fick kopplet under magen när hon la sig ner. Eftersom jag ej får släppa kopplet eller röra hunden under tävlingen så skulle jag låta det vara och köra på. Litet orosmoln dök upp på min himmel med tanke på att Mia alltid lyckas trassla in sig i kopplet.

Min och Mias akilleshäl... konerna var med vid två "stationer" i form av "vänster spiral" och "enkel slalom". Nybörjare som vi är blev tanken att ta ut svängarna så mycket som jag kan för att undvika att Mia i sin iver skulle springa ner varje kon. För min inre syn såg jag hur de där konerna flög som bowlingkäglor runt Mia :)

Hunden innan oss började närma sig målet och jag och Mia gick fram till banområdet. Jag gjorde några små övningar med Mia och hon kändes lugn och fokuserad.
"Jenny, välkommen in på banan" säger domaren och då.... precis just då inser mina nerver var vi är och vad vi ska göra. Toknervös står jag där och stirrar på startskylten. Kommer plötsligt inte ihåg om hunden skulle sätta sig vid skylten eller inte. Blir osäker på om jag kommer ihåg banan.

In på banan går vi sida vid sida....kontakt, följsamhet...jag och min älskade clown som brukar spela mig ett spratt när det gäller.
Mer hinner jag inte tänka förrän allt upphör. Jag vet att jag går in på banan och Mia är med mig och så slutar jag tänka. Det är jag och Mia där...bara. Skylt efter skylt gör vi utan att fundera, konerna står kvar på sina platser efter vi rundat dem... vi gör som vi gjort hemma.
Jag märker att jag strular med kopplet och att jag trampar på Mias tass vid ett moment men det flyter på. Så passerar vi plötsligt mål-skylten och vi är klara.

Då börjar jag tänka igen! Har vi verkligen gått hela banan...gjorde vi alla 14 moment...???!!Det gick så fort och flöt på så fint... vi kanske missade hälften av skyltarna??
Så började den långa väntan på resultats redovisningen. Jag var fortfarande inte säker på att jag och Mia hade gått en korrekt bana och gjort alla moment.

Vid prisutdelningen började de räkna upp de som fått lägst poäng. Många namn lästes upp och poängen blev bara högre och högre. Mitt namn ropades inte upp och när de började ropa upp namnen på de som fått över 80 p blev jag övertygad om att de tappat bort mitt resultat papper. Eller om det möjligen var så att de inte ropade upp de som blivit diskvalificerad?

90 poäng till Jenny med Mia!!!!
Går på darriga ben fram till domaren och tar emot mitt resultatpapper och ett tuggben till Mia.
Tackar så mycket och går tillbaka. Tittar på papperet och ser först ingenting....inga 1-poängsavdrag, inga 3 poängsavdrag, inga 5 poängsavdrag. Men där en 10 poängsavdrag på första skylten!  Ett fullständigt klumpigt avdrag helt och hållet orsakat av mig på första skylten. Jag hade glömt att gå runt Mia när hon låg ner!!!

Underbara älskade Mia som skötte sig så fint då har hon en matte som inte kan läsa innantill.
Jaja... det är sånt som händer :)
90 poäng på första tävlingen är enligt mig ett superfint resultat!!!
Vi slutade på en tredelad sjunde plats med våra 90 poäng.

De mål som jag satte upp innan tävlingen klarade vi galant vilket jag är mest stolt över!
Det var jag och Mia i vår lilla bubbla! Ingen prestationsångest, bara en lycklig känsla och en iver att få komma ut på banan.Mia var lugn och lyssnade på mig och inte alls tramsig och flamsig som hon brukar bli.
Att vi sedan fick en imponerade poäng är faktiskt bara i det stora hela en bonus!! :)

Tack älskade Mia för den fina tävlingsdebuten!!!!

Ta hand om er!

Kram
Jenny

P.S Mia har fått ett nytt smeknamn...rally-Mia! D.S

3 kommentarer:

  1. Åh så kul med rally lydnad. Och grattis till den härliga debuten. Och så kul skrivet.
    Hoppas allt är bra med er annars, kram Malin

    SvaraRadera
  2. Vad ni är duktiga! Kram från Mamma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! :)
      Min lilla flamstramsa kan ju...bara hon vill :)

      Radera

Hej!
Jag skulle bli så glad om du har lust att lämna ett litet avtryck innan du går.
Kram
Jenny