Regn, vattensvans och tomhet

Hej på Er!

Idag flyttade Mia hem till sin kennel för några veckor framåt. Även om jag vet att hon kommer att ha det superfint och bli så bra omhändertagen så var jag tvungen att att tycka lite synd om mig själv och fälla en liten tår. Vackra fina älskade Mia... som låter som en säl på morgnarna för att väcka oss alla, för att sedan gosa ner sig sängen när hon fått upp oss. :)

Myser i gräset

Valpmagen i vädret

Redan väldigt stor men kommer att bli större

Alma är just nu något låg. Dels på grund av lite saknad efter "syster" och dels på grund av "svansknas". Hennes svans hänger rakt ner och hon kan inte vifta den riktigt. Efter mycket funderande så fick jag den troliga förklaringen idag. Jag lät henne bada i havet och antagligen så var det för kallt. Där av svansen "obrukbarhet". Det är inget farligt och kommer att ge med sig efter någon dag.
Men det är inte roligt att se hur  svansen bara hänger vilket gör att hon nästan ser rädd ut. :)
Det är i de här lägena som man inser hur viktig svansen är för en hund och hur mycket dom "berättar" med hjälp av den.

Hålla koll på omgivningarna måste man göra trots knas med svansen :) Är hon inte vacker? :)

Nu har jag två lediga dagar framför mig! :)

Önskar er en glad midsommar!!

Kram

Jenny