26 augusti 2011

Sorg



Till Alma.


Jag saknade din tass i min hand i går kväll.
Jag saknade värmen från din mjuka päls mot min kind.
Jag saknade trivseldoften från dina tassar i går kväll.
Sängen har aldrig känts så kall som den gjorde i går kväll.

Jag saknade vårat morgongos i morse.
När du kom upp i sängen efter det att väckarklockan skrällt och borrade ner din
nos mellan min hals och kudden.
Jag saknade att få pussa dig på huvudet... du vet i den där lilla gropen mellan örat och huvudet där pälsen var lite mjukare.


Älskade lilla skatunge vad du fattas mig!!!
Tystnaden är så kompakt utan dig!
Det tomrum som du lämnat efter dig kommer aldrig att fyllas igen.

Min värld har blivit mörkare och tyngre
men hundhimlen har fått en ny lekfullt gnistrande och glimmande stjärna.
Förlåt hundhimlen men... jag missunnar dig den.
Jag vill ha tillbaka min stjärna!!!
Jag saknar dig, Alma.


Aldrig att jag trodde att Almas och min gemensamma resa skulle bli så kort.
Så fruktansvärt orättvist kort!!!
Alma har en längre tid besvärats av "snorklingar" (inverted sneeze)
De blev värre och oftare så för någon vecka sedan så vi kontaktade veterinär. Vi fick hem en behandling mot noskvalster... vilket är den vanligaste orsaken till "snorklingarna".
Men snorklingarna upphörde inte trots kuren. Snarare blev de ännu värre. Ibland lyste paniken ur ögonen på henne vid dessa snorklings attacker. Hon blev mer och mer stressad efter varje attack och drog sig mer och mer undan oss.
Veterinär kontaktades igen.
Vi fick en akuttid i går på morgonen då hon kvällen innan blev blåaktig på tungan av nedsatt syretillförsel.
Röntgen av bröstkorg och skalle gjordes.
Plåtarna av huvudet visade på förändringar så veterinären gick in i näsan med en liten kamera.
Slemhinnan på höger sidan visade kraftig svullnad samt knölar stora som ärtor hittades längst bak i övre delen av gommens mjuka delar.
Visst hade vi kunnat utsätta henne för biopsier, kortisontabletter, skiktröntgen, operation i Strömsholm... men...
Hade jag fått en 200% garanti på att hon skulle komma helt kurerad och återställd ur allt det, så hade jag självklart kört hela registret.
Men det finns inga garantier!
Så efter kameraundersökningen förfarande nedsövd tog jag farväl av min älskade vän.
Med kinden mot hennes kind och tassen i handen slutade vår allt för korta gemensamma resa.

Jag kan inte med ord beskriva den saknad och sorg jag känner just nu.
Sorgen kommer att lätta, jag vet det, och ersättas av vackra minnen.
Men just nu så har jag svårt att tro att detta enorma sår i min själ någonsin kommer att kunna läka.


Ta hand om er och varandra!

Kram
Jenny

5 kommentarer:

  1. Nä fy nu fick jag till att gråta också....Jag förstår så väl vad du menar och känner.Stackars dig/er. Vilken sorg. Älskade lilla hund och stackars lilla du....

    Vi fick bara nån minut på oss att bestämma hur vi skulle göra med vår lilla, då för fyra år sedan. Det blev så akut allt och inte alls den utgång vi trott. Men för hans skull fick han somna in. Det fanns inga garantier för att han skulle bli bra och klara sig. Men han hade hur som helst blivit tvingad att ha en typ av kateter med påsen fastklistrad på magen. Nej. Inget värdigt liv för en hund. Oj vad jag grät. Sörjde i evighet och saknar honom ännu.

    De lämnar ett stort tomrum. Deras tassande hörs lång tid, promenaderna, bus & lek, mys och kärlek som inte kommer tillbaka. Men i hjärtat finns de kvar för alltid ♥

    Jag grät när jag läste det vackra. Det värkande vackra du skrivit till Alma. Tänker på dig och skickar en kram !
    Ann-Louise

    SvaraRadera
  2. Å kära nån då. var det detta som hände. Så otroligt orättvist det är ibland. Det blir ett sådant trauma när man skall bestämma något så fort. Har upplevt samma trauma med vår häst för ett par år sedan. Stående med en jättesjuk stor häst på Skara hästsjukhus. Men hon var 20 år så hon fick somna in....ingen tvekan. Men vad jag har sörjt denna häst. Sköt om dig nu...Kramar Maria

    SvaraRadera
  3. Men usch mitt hjärta gråter en skvätt... Den sorgen som det innebär att förlora en vän är obeskrivligt.

    Tänker på dig
    Annie

    SvaraRadera
  4. Med tårar i ögonen efter allt fint du har skrivit om din älskade hund kan jag inte annat än säga att jag tänker på dig och beklaga din sorg- hundar är så otoligt fina och underbara sällskapsdjur!
    Jättekram!!

    SvaraRadera
  5. Men åh... Nu blev jag alldeles gråtig... Vad fint skrivet. Måste ha varit hemskt... Men nu vovve det bättre och leker på gröna ängar.
    Kram Johanna

    SvaraRadera

Hej!
Jag skulle bli så glad om du har lust att lämna ett litet avtryck innan du går.
Kram
Jenny