09 december 2010

Hunden och kattens dagböcker

Jag blir alltid så full i skratt när jag läser det här (vilket inte är bra eftersom min rygg gör förtvivlat ont när jag skrattar). Jag hittade det för en tid sedan på någon sida på nätet.
Det stämmer sååååå väl in på Mia... som tycker att hela livet är ett endaste stort TJOHOO! :)



Hunden och kattens dagbok

HUNDENS DAGBOK:

07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!

08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!

09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!

12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!

14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!

15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!

16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!

17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!

18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!

20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!

22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!




KATTENS DAGBOK

783:e dagen i fångenskap...

Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker.
De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en
dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna.
Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.


Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom
att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.

I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll
i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.

Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren
som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de
ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar
och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst.
Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och
höra brottstycken från deras kriminella planer.
Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de
refererade till som 'allergi'. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte
anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina
bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.

Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare
regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar.
Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.

Men jag kan vänta.

Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket...

Ha det så gott!
Kram
Jenny

6 kommentarer:

  1. Ja hur gulligt var inte det där!!:):)

    Stor Kram Annelie ♥

    SvaraRadera
  2. Hahaha!!
    Den var bara så kul!!
    Ligger ju faktiskt en hel del i detta....
    Önskar dig en riktigt go helg!

    Gissa vilka som ska kika på en liten hundvalp i helgen?!! Imorgon bär det av, och jag tror nog att vi kommer ha med en liten hem...... jippie!!

    Kramar

    SvaraRadera
  3. Hej igen!
    Du har en award att hämta hos mig!
    Stor Kram Annelie ♥

    SvaraRadera
  4. Tack för den roliga stunden:-)
    Och då är väl jag ändå kattmänninska, med två små katter i huset!
    Fast våra är ju inte innekatter, så jag hoppas verkligen inte de känner som i dagboken!

    Kram Emma

    SvaraRadera
  5. Hej! Varför ha du inte sagt att du har en blogg?! Tur för dig att bror din har skvallrat så jag nu kan spionera lite på dig =P
    Många kramar från "tanten" uppe på flo-fjälle!

    SvaraRadera
  6. Hej Vännen,
    Hoppas att allt är bra med dig!
    Stor Kram Annelie ♥

    SvaraRadera

Hej!
Jag skulle bli så glad om du har lust att lämna ett litet avtryck innan du går.
Kram
Jenny