06 november 2010

Sköna Lördag

Vi har haft en underbar alla helgons dag idag. Strålande sol från en klarblå himmel och lite kylig luft.
Vi packade ryggsäcken med lite fika och begav oss ut i skogen ganska tidigt i morse.
Det är så skönt och avkopplande att gå i skogen... balsam för själ och hjärta och det dåliga samvete jag haft för busdjuren försvann.
Min sambo som inte riktigt delar min passion för långa skogspromenader var "tvungen" att ta med sig mobilen sin. (Om det är det som krävs för att få med honom ut i skogen så... låt gå) Han har installerat något program på den som gör att han via satellit/GPS (eller nått) kan se hur och var man är i skogen, hur långt man gått, hur många kalorier man förbrukat och vilken snitthastighet man gått i. Nyttan med det... förstår jag inte men... det var lite roligt att se hur långt vi hade gått
10,46 km på 3,41 h. *stolt* Inte illa... och det känns i benen nu kan jag säga. Stel i hela kroppen men lycklig och lugn. *ler*

Resten av dagen har bara varit lugn och stillsam. Sambon och hundarna somnade av i sängen en stund och jag lyssnade på ljudbok, pysslade och drömde mig bort medan jag bläddrade i inredningstidningar.

Ett container-fynd fick fin vit färg och lite dekoration

Min högst älskade farmor gick bort förra sommaren efter en tid sjukdom.
Eftersom hon ligger begravd så långt bort så blir det inte att jag besöker henne så ofta. Jag vet att hon själv inte tyckte om att besöka gravar så jag känner mig trygg i förvissningen om att hon inte misstycker mina alltför få besök. Hon har en speciell plats i mitt hjärta där jag ömt vårdar hennes minne, på samma sätt som hon ömt vårdade minnena av de hon älskat. På så sätt behöver jag ingen grav att gå till... hon finns inte där... hon finns i mitt hjärta och minne.
Hur som helst så... kände jag för att tända ett ljus för henne.
Även om det är över ett år sedan hon gick bort och ännu längre sedan hon förlorades in i demensens glömska värld så saknar jag henne. Inte alltid men ibland så kommer saknaden över mig. Jag saknar tryggheten hon gav, styrkan, kärleken... jag saknar hennes hemrullade köttbullar och egengjorda brunsås *ler*

Min vackra, underbara farmor 19 år gammal.


Önskar er alla en fin lördagskväll!

Kram
Jenny

5 kommentarer:

  1. Jag älskar också promenader.
    Mysigt att få komma ut lite i naturen.:-) Kram Stina

    SvaraRadera
  2. Fin beskrivning av din farmor!
    Första gången jag är inne på din blogg, men den passar mig, är också intresserad av hundar och allt som hör hunderiet till, och dessutom inredning. Återkommer fler gånger!
    Ha det gott, Maria

    SvaraRadera
  3. Jadu, kristallkronan ja, vi får väl se när jag sätter händerna i den. Men för eller senare blir det. Det gäller ju bara att prioritera när man är mitt uppe i ett renoveringsinferno.
    Ha en skön söndag,
    AC

    SvaraRadera
  4. Hej!
    Tack för din hälsning!
    Ha en skön kväll!
    Kram Sirpa

    SvaraRadera
  5. Hej!
    Jag älskar också att gå och luffa i skogen. Det är så lugnt och skönt och där kan man verkligen koppla av. Tyvärr så gillar inte min gubbe heller att gå i skogen men jag säger att "det är ju för hundarnas skull" och då brukar jag få med honom :)
    Vilket fint minnesljus du har gjort!
    Kram Annelie

    SvaraRadera

Hej!
Jag skulle bli så glad om du har lust att lämna ett litet avtryck innan du går.
Kram
Jenny